Vårdeppressinoen har vänt, nästan helt, äntligen!

Visst jag gråter massor i mellan varven och får mina utbrott 

också pga av allt krångel i min vardag med handikapp och lyten.

Men jag njuter dessimellan igen!

Wiiieeii!

Jag vill inte dö längre (Jag hade verkligen gett upp och det var väldigt nära att jag tog livet av mig, faktiskt! Hemska tanke!,

Och ag självskadar mgi inte alls mera igen.

Gud så dumt fröesten, fattar inte hur jag kunde komma så

långt ner igen i en självskärares liv igen?

Hur so mhaver, ja gär iten längre min västa fiende!

Nä jag trivs rätt bra med mig själv igen, iallafall insidan!:)

Utsidan är litet sliten, så den ska jag försöka ta bättre hand

om nu. Så jag får leva länge trots att min kropp inte mår så bra!

Jag vet var min djupa depression bottnade i, mest två saker. Det ena kan jag inte påverka själv, det andra kan jag ta en ställning för eller emot och jobba på. Går det inte att lösa nu, så går det på sikt iallafall, fast då möjligtvis som singel igen. Den som lever får se, jag tänker inte ta några beslut om det idag. Jag har framtiden för mig och jag har ingen brådska alls! *ler innerligt och brett från hjärteroten igen som är mindre trasig för varje dag nu*

//Vi kan kalla mig Nanna

Jorå, det gick bra med blodproverna.

Tog bara två stick:)

När jag var på väg till bussen ringde min flyktingväninna.

Hon mår så dåligt att hon får sjuktaxi från psykavdelningen

hon är på fram och tillbaka till psykläkaren hon ska träffa inom öppenvården.

Hon vet jag är dunderförkyld och behöver vila. Så jag behövde inte följa med och det skulle finnas en tolk på plats med!

Måtte det nu vara en bra doktor den här gången brara!!

Min man ringde från jobbet och är dunderförkyl och hängig han med! Skulle inte förvåna mig ett dugg om denna förkylningen vi båda har nu, kommer från hans gamla, som legat här i allt dammet som han samlat på jag vet inte hur länge?

Vi är bägge allergiska och min son med, ändå så är min man helt värdelös på att prioritera städning här hemma. Därav min ilska igår...i och de två dikterna.

För igår fick jag fullständigt fnatt, mitt på dagen och blev vansinnig och sa att: -Fan, om jag ska behöva gå här i smutsen

dygnet runt mera så skiljer jag mig hellre, och får hemtjänst igen!

För det går inte att be honom snällt, det går inte heller att tjata, tro mig jag har försökt allt och fan, det fungerar inte ens när jag bryter ihop och storgråter och bönar och ber honom.

Men när jag blir topptunnor rosenrasande och hotar med skillsmässa, då fungerar det tydligen alltid!:/

Hemmet är skinande rent, ÄNTLIGEN!

Så jag var så nöjd med mitt utbrott igår,

satt i lugn och ro efter att jag bett honom

lämna mig ifred och flyga och fara!

och lyssnade på bra musik och peppade mig själv

att han minsan var förtjänt vartenda ord!

Jag älskar honom, men han var ungkarl VÄLDIGT LÄNGE,

tills vi träffades när han var 26år, och jag kan STORT

TYVÄRR HÄR inte städa själv pga mina hopplöst värkande armar och fingerleder...

Hur som haver...

När vi gick och la oss (då hade jag inte varit arg på flera timmar) och jag sa:

-Att jag undrar varför jag sista dagarna börjat må så mycket

bättre mentalt igen ? ( rent retoriskt givetvis, jag borde inte

sagt det högt!)

Så svarade han:- Kanske för att jag städade och du slipper gå

runt i skiten?

Då brast det för mig igen och jag sa något surt om att:

-Allt inte alltid handlar om honom jämt!

Att: -När jag mår bättre beror det nästan alltid på att jag själv hittar vägar till mindre ångest eller att jag slutar att hata mig

själv och börjar tro på den förmåga jag faktiskt också har i mig själv igen!

Att :-Jag verkligen inte har kraft och ork egentligen på att

lägga ner tid att skälla på honom, så han får eld i baken!

Men att jag gjorde det ändå, för han får ju aldrig sina 3000 tummar ur baken själv! Och jag är faktiskt värd att leva i

ett rent städat hem , så det så!

Sedan kunde jag givetvis inte somna alls i ren ilska...

Karlar ,det är ett väääldigt märkligt släkte, må jag säga!

Därav de två arga dikterna, och sedan somnade jag,

tack och lov utan att vara arg längre ändå.

Herregud vuxna karln,

 man kan inte damsuga i en etta, med två vuxna

och två hundar, varannan vecka, eller mer sällan.

Jag dör i den här skiten med allt damm!

Så det så!

Föresten så älskar jag honom massor och vill inte alls skiljas,

och det bär mig emot att jag måste ta till sådand kraftord för

att få ett rent och snyggt hem igen! Basta!

Men jag får ingen hemtjänst har försökt, det hade jag som singel...

Närå, för jag är ju gift, så de räknar med att min man gör det!

Och om han hade bott själv så hade han ändå behövt damsuga,

ett par gånger i veckan iallfallckan här! Så det så!

Men det är inte lätt att rubba hans vyer,

han tycker inte städning är prioritet ett lixom

snarare är allt annat viktigare än det....

Innan vi träffades stod hans disk med stora höga av mögel här...

Det var så hemskt det luktade skunk. Han kunde samla sopor i drivor innan han gick ut med dem...Han skämdes så mycket för

hur stökigt det var här, så han släppte aldrig in folk. Köpte nya kallingar och sockor, istället för att tvätta dem han hade.

Ja herre Jesus, så dumt! Sedan var han ute efter jobbet fem

dagar i veckan och levda nästan bara på pasta med ketchup, för att ha råd med det & träffade sina vänner och sjöng karaoke. 

 Men ingen fick någonsin följa med honom hit.

Tänk så enkelt att röja av och kunna träffa folk här hemma med, men närå, det gjorde han inte...

Han bodde i ren missär, fast ofta är det inte långt ifrån nu heller...tyvärr...

Men jag vägrar bo i misär, därför blir här bråk ibland, det är en

sak att bo så själv. Men att låta mig och hundarna bo med honom

i samma skunk, är fan oansvarigt värre! Han visste vad han erbjöd mig, men lovad ändå dyrt och heligt när jag flyttade från min 3:a låååångt härifrån, med tvättmaskin, och diskmaskin och trygghetslarm, och färdtjänst och hemtjänt.

Att han skulle hjälpa mig så att jag fick det lika bra här på sikt.

Att han skulle söka en störra lägenhet etc...mmm...

Jag söker större lägenhet åt oss...han lyfter fan inte ett finger tyvärr...

Nu ringde sonen från skolan på en håltimma:)

Han kommer upp på onsdagkväll.

Tar flyget upp till Mamsen och blir kvar till Söndag WIIEEHHIII!!!:)

Vi har int setts på flera månader pga min psykiska ohälsa...

Ska bli så underbart att krama om honom rejält!

Han hade gärna velat men jag har inte orkat...

(Och så kunde jag ju inte förklarar alla sår på armarna

som var där då..)

Det är delvis därför jag bråkar om städnignen med.

För min son är värd bättre än att sitta i lump, så det så!

Så min man lovade mig dyrt och heligt igår (Ha n lovar ofta

massor men håller ofta vääääldigt tunt!) att damsuga både

imorgon och på onsdag, med en skurning till ab golven för att

få bort mesta möjliga damm tills han kommer!

Nähä nu ska jag vila! Är bokstavligen helt slut nu!

Blev tvungen ställa in imorgon med min väninna också...

Hon skulle kommit hit innan hon drar utomlands i slutet på veckan. Slog mig att jag inte kan smitta henne då ju.

Trist, har längtat så mycket efter henne...Ja ja,

det får bli senare! Men jag hoppas frotfarande att jag orkar

ta mig till kyrkans aktiviteter med min andra nya väninna på onsdag iallafall. Men det är ju inte säkert med tanke på förkylningen ju...

Jag skriver ner fiskreceptet, i eftermiddag eller ikväll!

//Vi kan kalla mig Nanna

Dikterna fungerade!

Jag somnade som en stock efteråt!:)

Sitter och bäljar i mig varmvatten nu

så att blodkärlen ska synas iallafall litet

jag är enormt svårstucken, blodkärlen

ligger djupt, och har en envis tendens

att dra ihop sig, och krulla sig undan,

 om det är någfon som inte är bestämd

och sticker nålen ganska hår i mig, då

kan det gå på första sticket:S

Jag är inte alls rädd för att bli stucken,

är så attans van ju. Men det har hänt

till och med sagt på kemlab efter många,

fruktlösa försök: -Gå hem och läk, kom

tillbaka om några dagar istället! Ups...:S

Men så ibland dyker det upp folk som begriper

sig på mina kärl, eller om det också handlar om

att jag har tänkt på massa varmvatten, och då går

det på första sticket också!^^

Och så tar jag på mig extra varma kläder

så blodcirkulationen riktigt kommer igång.

Idag tog jag även en varm dush nyss innan!

Jag ska ta mina fastblodprover snart,

ska åka iväg med bussen 5 minuter härifrån.

Det är långt om man är sjuk och har svårt att

gå långt som jag.

När jag kommer hem ska jag försöka plita ner fiskreceptet!

Och vila innan jag ska vidare med flyktingväninnan till psyk...

Trots att jag egentligen inte orkar något av detta här, för jag har feber, är helt sårig i halsen, och är så gott som bombsäker på att jag fått Hemofilusbakterien igen...

//Vi kan kalla mig Nanna

(En till argdikt, jag ahr för hög kokpunkt frö att bara en dikt ska räcka. Sedan ska jag verkligen försöka krypa ner &sova för natten!)

Arg, argare argast

Jag,

blir så arg att

jag brinner av.

Brinner ner

brinner upp,

askan flyger

och glöden bränns

Förbränd, förkolnad

kolsvart,

vidbänd övertänd,

överhettad,

Likbål, förkolnad,

förhäxad, förpestad 

sönderkraxad 

Inbränd, utbränd,

ute-bränd

brandvarnare fattades

Vattnet var slut, läsken

uppdrucken

utsläckt, svalnad,

Tinad, sval, kall

kylskåpsboendes

förhoppningsvis inom snar

framtid djupt sovandes.

//VH Vi kan kalla mig Nanna

(Det är flera saker som fått mig på urkasst humör nu i kväll, som jag iten vil lskriva ut vad, precis innan jag skulle lägga mig.

Alltså kunde jag givietvis inte somna alls. Så denna dikten är ett försök att få ur mig ilskan så jag förhoppningsvis , somnar gott sedan!? Utvärdering sker imrogon, för då kan jag svara på om det fungerade eller inte!)

Jag är så jävlar arg det

fullkommligt blixtrar i mig

det skulle lätt kunnas bildas

flera nya planetsystem av mina

inre big bang, jag lovar dig!

En vulkan är patetisk

i jämförels med den lava

som rinner inom mig

ta dig i brasan och drick

en hink vatten. För jag

brinner mycket bättre än dig!

De kokande geijsrarna på

Island, rodnar av skam,när

de ser kokpunkten som ångar

i mig. Piss of, shill out! För i 

mina vatten blir du skållad, fort

i min närhet är det ta mig fan inget

levande väsen som svalkar sig!

En bastu tog livet av sig

av skam när den råkade

komma i kontakt med mig.

Men i min ilskna hetta, sitter

det inga nakna män, frivilligt.

Det kan du helt klart

slå dig i ba(c)ken på!

//VH Vi kan kalla mig Nanna

Idag har varit på det hela taget bra faktiskt

trots min förkylning och pågående skovet i reumatism...

Vi åt fiskgratängen idag, skriver in det receptet imorgon.

Det var det godaste jag ätit på flera år faktiskt, suveränt gott!

Men nu ikväll var det flera saker som gjorde mig arg...

Så nu kan jag inte sova! GAHH! Jag som verkligen behöver

det nu med infektion och allt!

Så jag ska försöka skriva en arg dikt, så får vi se om skiten

skiten släpper tillräckligt sedan så jag får sova!?

För det där med att räkna till tio fungerar inte för mig, inte när jag blvit så här topp tunnor skitarg iallafall...inte heller hundra för den delen...

Wish me luck!

//Vi kan kalla mig Nanna

Helt seriöst, Winnerbäck måste känna någon som

liknar mig oerhört mycket!?

Hans texter om 'Fröken svår', 'Hjärter Dam',

 'Rusningstrafik', 'En svår och jobbig grej',

'Mamma är säkert nöjd', 'Aldrig riktigt slut' &

 'att fånga en fjäril', det är som att läsa rader

som handlar om mig precis:

http://www.lassefans.se/default.asp

För jag är en 'Fröken svår'!

& 'En svår och jobbigt grej'!

En sådan där som ofta tänker

-'Kom'! (ihåg mig nu)'!

För jag tror jag sätter spår,

att folk kommer ihåg mig,

efteråt, när vänskapen tagit slut,

eller käreken inte fungerade mera.

Kanske inte alltid av godo, nä,

säkert oftare på annat sätt, men

kommer ihåg mig gör ni nog ändå...

Och fråga mig inte hur många gånger

jag 'huggit i sten', för det minns jag inte ens?

'Att fånga en fjäril' har alltid känts som jag.

Trots att jag numera är gift, vilket jag hoppas

att jag även på sikt klarar av att va'?

Men litet vilsen och vingklippt är jag alltid,

i en kärleksrealtion, trots att jag är som

'Hjärter Dam'', som aldrig lyckas vara singel,

speciellt länge. Hå hå ja ja...

Hur som haver, Winnerbäck Rules!

För jag vet ingen som tröstar mig så bra,

som han, via sina texter, när jag är så där

tröslöst, ledsen, som vi kvinns blir ibland!

(Förut om Magnus Ugglas texter & Gud då förstås!)

När det känns som om alla tycker jag är knepig

och ingen orkar med mig. Så vet jag att via hans

ord, känner jag alltid en stark gemenskap! Jag vet

heller ingen som han, som lyckats klura ut en kvinna

i nöd så där totalt!l Som lyckas krypa sig innanför mitt

skal så exakt, precist, med sina texter. Där andra ibland

tycker jag är så knepig att komma in på djupet , på livet.

Där tar han fullpoängare jämt, trots att till sin nackdel är

född man. ( För er har jag ju oftast svårare att begripa

mig på, rent generellt, för att jag är född kvinna.).

Det finns bara en Winnerbäck,

och tack gud för honom!

//Vi kan kalla mig Nanna

Nu redan börjar halsontet gå ner i bronkerna...

Så det är bara att lösa upp acetylsystein (brustabletter vid för mycekt svårt slem som inte vill upp ur lungorna) och hoppas och be till gud det inte blir som  förra sommaren.

För jag höll faktiskt på att stryka med då...

Åkte till och med in på akuten och fick vätskas upp

för jag var så uttorkad trots min övervikt...

pga av infektionen i lungorna.

Då fic kjag en hästkur peneceling på 21 dagar, fröst då fic vi

bort basseluskerna. Det var min 3 penecelinkur den sommaran Huvva!

Går det inte över tills imorgon, så ringer jag vårdcentralen på tisdag, så jag får penecelin...

För det är ytters sällan min kropp klarar av att bryta ner infektionen och besgra den själv, utan det...

//Vi kan kalla mig Nanna

ps. Blir vila, plantera om litet krukväxter inomhus och litet kortspel med maken idag. Mer orkar jag inte med. Måste orka hjälpa min flyktingvänna imorogon, får samla sista kraften till det.ds