Alla inlägg under april 2008
Det är som en kniv
som vrids om inuti mitt bröst
så många år som har gått
så mycket som hunnit flyta under våra broar
Älskade ungen min
vad jag önskar jag hade funnits där mera
för dig, nu är du själv snart vuxen
Men din spädbarnstid känns som om det vore i förrgår
När du låg intill mitt bröst nästan jämt
och jag var en så gott som hel mor inuti och
lyckades finnas för dig i ur och skur
Sedan hände något med mig
jag förlorade fotfästet helt
min värld blev galen med psykoser
och massor av mediciner
in och ut på mentalsjukhusen
Då fanns det ingen tid för dig
jag orkade eller förmådde inte finnas för dig
Det är de där förlorade åren som ibland skaver i mig
gnager och gör mig tröstlös
för jag önskar jag hade varit den som fanns för dig
och tröstade när du var ledsen
Kniven river i mitt bröst
det är saknaden efter de förlorade åren
med dig älskade ungen min
och om jag hade kunnat så hade jag vridit tiden
tillbaka, men jag har inte sådan makt
vi får helt enkelt göra det bästa vi kan
md den tid som ännu är kvar
Tiden läker alla sår
heter det ju så vackert
men jag håller inte med mer än delvis
för visst har såren läkt mycket, men ibland
rivs såren upp av minnen och saknad som ikväll.
Då är de allt annat än läkta.
Annars så är det bara ärr numera, visserligen fula.
Jag önskar jag hade fått vara en frisk mamma
det är det som ofta river sönder mig.
men så är nu inte fallet...
//Vi kan kalla mig Nanna
såååååååå tyyyypiskt!
gigantisk ångest igen och snurrig i huvudet...
Ska till en väninna imorgon kanske se på film och mysa litet...kanske är det därför jag fått ångest för att jag´ska ta kollektivtrafiken till henne?
Hur som haver så SKA JAG ÅKA! BASTA!
Så less på att jag isolerar mig ensam här hemma...
Min mans bästa kompis ringde nyss, full, och ville ha ut min make och sjunga karaoke...men han vill vara hemma med mig...hans kompis frågade om jag ville tjata på honom så han kunde komma ut och ha litet kul med honom...(Som om alla tid här hemma med mig är tråkig då?)
Min son kommer förmodligen upp nästa helg ÄNTLIGEN!!!
Jag har varig allt för sjuk mentalt så länge att jag inte ens orkat det...Han sa själv för någon vecka sedan:
-Mamma jag tror jag varit på så dåligt humör för at jag längtar så myckjet efter dig!
Skönt jag har en unge som älskar mig trots att han snart är myndig och vet om vårt brokiga trasiga förflutna, så vet jag att han förlåtit mig och älskar mig för den jag är idag (fortfarande sju kmen inte när så väck som jag var då.
Jag var så sjuk mentalt när han var riktigt liten (var bara 17 när han föddes och det var väldigt rörigt runt mig då)innan han familjehemsplacerades att det gick ut över honom, dels med missär runt omkring mig, dels med stökiga fyllefester och dels för att jag slog honom ibland med...(idag är jag absolutist och dricker inget alls, har slutat röka helt sedan 5-6 år med och är litet av en renlevnadsmänniska äter vegankost med litet fisk ibland köper ekologiskt odlade grönsaker och röstar på miljöpartiet. Det är milslångt från den jag en gång var.)
Det är det som har varit tuffast att förlåta efteråt för mig att jag var en usel mor som tog ifrånb min son rätten till att leva med en frisk mamma....
Han vet idag om att jag var så sjuk att det gick ut över honom på många sätt och att det inte var hans fel alls utan helt mitt för att jag var så sjuk då...
men han säger han inget minns och att han älskar mig.
Jag gjorde iallfall en bra sak utav allt det dåliga. Jag valde att frivilligt familjehemsplacera honom vid 3½ ålder så han kunde få chansen till en bättee uppväxt med andra friska människor, och det har jag aldrig ångrat för familjen han bor hos är som litet av extraföräldrar till mig med!:)
Men ibland är det som en kniv som vrids om inuti mitt hjärta, när ja ginsett tidens gång gått så fort oc hjag missat så stora bitar i hans liv.
Vilken tur jag ändå har mitt i alt elände..
//Vi kan kalla mig Nanna
Äntligen
så andas jag liv igen
jag andas ut det sjuka
och drar lungorna fulla, med
frisk hälsosam luft
Jag vågar
knappt tro att det är över
att jag kommit ut på andra sidan
men jag lever iallfall idag, försöker
njuta av stundens lugn
//VH
Igår var jag hos min psykläkare för som kommer att byta tjänst och jag får inte ha kvar honom...snyft
Han lovade dock att skriva ner mycket om mig så att det finns att tillgå för den nya läkaren...
Han gav mig en remiss på en massa blodprover
och när vi satt där och pratade så berättade jag om en sjukdom som verkligen liknar alla mina fysiska symptom och även ger sig på psyket. Den heter Cushingssyndrom/ eller Cushings sjukdom/ eller Morbus cushing...bara 16 stycken per år insjuknar...
Om det är den sjukdomen så kan jag iallfall på sikt kanske bli så gott som återställd både psykiskt och fysikst...
om jag inte har en alakartad tumör samtidigt vill säga...
Jag ska ringa min husläkare på måndag...har hittat en liten ärta i vänstra bröstet...Mormor har haft bröstcanser och jag har dubbel riskfaktor...för dels brukar det hoppa över en generation och dels var jag ung mamma det är också en riskfaktor...har jag läst...
Sedan hade jag cellförändringar på min livmodertapp som aldrig hittades igen...
(nu ringde kvinnan jag delade rum med sist på psyk:) hon är så trevlig!!!! Hundmänniska som jag , hon har haft 3 cockerspaniels bakåt i livet.:)
Nä jag nämde Cushings sjukdom för min psykläkare så bad han mig ställta mig upp för att se om jag har den karakeristiska fett puckeln mellan axlarna, och det har jag ju!
anda symtom är följande:
*smala armar och ben (efter hand om jag inte behandlas så kommer musklerna att förtvina)
*Muskelsvaghet i armar och framförallt i låren
*runt månansikte som är rödfärgat
*högt blodtryck med vätskeansamlingar i kroppen sk Ödem
*ökad kroppsbehåring framförallt i ansiktet
*sömnsvårigheter
*menstruationsrubbningar
*psykiska symptom som djupa depressioner, minnssvårigheter och koncentrationssvårigheter
*diabetes (en av få kriterier jag inte har då...)
*acne och förfettad hud
*håravfall
*tunnare hud med svårläkta sår
*rödstrimmor på magen för att man gått upp för fort i vikt
* lätt få blåmärken
etc....
Jag har alla symptomen här förutom diabetes...hm....
Psykläkaren skickade en remiss till min husläkare...för obehandlad kan man dö av den sjukdomen, men på sikt kan man må toppen om man blir bahandlad i tid...
Det skulle också förklara varför jag inte tål kortison, för när man har den sjukdomen så ahr man överskott på kortisol som är närbesläktat med kortison...däremot efter man har behandlat orsaken till cushings tex någon tumör elelr störningar på binjurarna så måste man äta kortison i höga doser en tid, för då går kortisonnivån i kroppen ner rejält och då får man jättemycket ont om man itne äter kortison...
Vi ändrade min medicinering litet med...
jag har nu:
120mg Lasix retard (vätskedrrivande ochblodtryckssänkande)
75 mg+ 75mg+75mg Lyrica Morgon+middag+kväll
45mg remeron (antidepp som även gör att jag sover rätt gott)
per dag och även lugnande vid behov som jag tar högst sällan....
Sedan var jag hos psykologen oc hdet gick bra, vi skrev en krisplan och pratade massor om dbt!:) kändes riktigt bra att gå dit igår!!!
Jag lyckades fan till oc hmed ta mig med buss både fram och tillbaka själv trots min sociala fobi!!:))) fick mycket beröm för det!!!
**************************************************
***********
Inatt däremot så vaknade vi först vid 5 att grannen som förmodligen åkte iväg över helgen glömt stänga av sin väckaklocka, så den tjöt i över en halvtimma GREAT! NOT!
(det hände förra sommaren en hel vecka när de åkte utomlands med....surar)
Sedan drömde jag att min man låg för döden på sjukhus med fett lever, oc hvaknade helt kallsvettig och klamrade mig fast vid honom och väckte honom naturligtvis då oc hhan sa....lugn, jag lever, jag ska inte dö!
Han har mycket tålamod med mig, och är bland det lugnaste jag vet och också den mest virriga människa jag någonsin träffat....
//Vi kan kalla mig Nanna
Imorogon är det dags för psykologen igen
innan jag ska till henne ska jag träffa min psykläkare med...
Så nervös men vet jag förmodligen kommer må litet bättre åtminstonne under helgen efter det...
//Vi kan kalla mig Nanna
Det är tyst omkring mig
lugnet är så stilla
natten sover tryggt
vaggandes, i andetagen
Men inom mig är det krig
galenskapen, äter upp mig
jag är fast, bland alla upprepade
otrygga, panikångestexplosionerna
//VH
Det är verkligen illa med isoleringen nu...
Varje telefonsamtal jag tar känns mera som en börda...
Jag är så fed up med mig själv att kvällarna är rent outhärdliga med ångest, så nära att börja göra mig illa igen...
Fy det här livet fungerar verkligen inte för mig...
Låg och lyssnade på mp3spelaren i mobilen igår har tankat ner
litet låtar från min tonårsskivsamling (lagligt också 15 spänn låten fyyyyy så dyrt)....
Låg och grät till samma låtar jag grät ångesttårar till då...
Jag minns jag tänkte livet är ett helvete och det kommer aldrig
bli bättre....Men alla vuxna sa att det kommer snart bli bättre...
De hade FEL-för det är likadant idag, fast värre....
Ingen sol på min himmel idag här är det orkan med stora hårda hagel, trots att solen i praktiken lyser och det är vårvarmt utanför...
Så är det, så blir det...
Och så får jag för mig att mina vänner är sura eller arga på mig...fast de bekräftar via sms eller telefonen (som jag inte ens orkar prata i...) att de inte är det...
Sedan blir jag avundsjuk när mina vänner hittar på roliga saker med andra vänner eller nya (eftersom jag inte är tillgänlig längre på samma sätt) och jag inte ens blivit tillfrågad....
fast det är klart de orkar väl inte fråga och alltid få ett nej antar jag....
Herrgud vilket patetiskt liv jag lever....såååååå trööööött pååååå miiiig sjääääälv. Ska kika på dåliga serier på tv och lägga patiens som vanligt...
Over and out for now!
//Vi kan kalla mig Nanna
Jag kommer att ta det väääääldigt lugnt idag, har asont i kroppen efter promenaden med bestarna (våra två livliga hundar) igår...
Varje ben i korppen värker betydligt värre än vanligt....så det blir stillasittande och lugnt leverne idag...också...
Jag har varit småfebrig och inte haft så mycket matlust sista tre-fyra dagarna och det är tvärtemot vad jag brukar göra med mina hetsätartendenser...vilket brukar betyda att jag är på G med ett reumatiskt skov...
När jag drabbas av ett reumtiska skov så tappar jag aptiten och tappa ca 10-15 kilo på ett par veckor, och allt jag äter rinner i princip rakt igenom mig...jag får feber och blir väldigt svag och får betydligt mera ont i kroppen ofta på ett ställe där det brukar bli inflammation...oftat en av mina armbågsleder då...efter det blir jag stillaliggandes med mycket ytrsel förmodligen till följd av att jag tappat för mycket energi på för kort tid...
Nu ringde min son från skolan han har lunchrast, de hade varit på fågelskådning på förmiddagen, lät trevligt ju!!
//Vi kan kalla mig Nanna
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 |
5 |
6 |
||||
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | 12 | 13 | |||
14 | 15 | 16 | 17 | 18 |
19 | 20 | |||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | |||
28 | 29 | 30 |
|||||||
|