...Är inlagd igen...

litet medicinjusteringar och depptankar att ta tag i...

Hemma idag och inatt och imorgon på perm.

//VH men vi kan kalla mig Nanna

...Idag såg jag en tant i 60 års åldern köpa ut cigg till minderåriga.

BAH!!!DJÄVLA KÄRRING!!!!

Man gör bara inte så! Basta!

Hjälpa ungdomar till en för tidig död där Kol blir en mycket vanligare

dödsorsak med åldern.

Jag var vansinnig i en timma och tjatade om det.

Ångrar nästan att jag inte gick fram och skällde ut tantfanskapet direkt där på plats istället!För det gjorde jag inte, gick bara kokande arg förbi...

inte alls likt mig för den delen. Jag brukar ha mera civilkurage än så...

För barn skäller jag inte på, barn försöker med alla knep, framförallt tonåringar. Men en 60årig tant tycker man borde veta mera än så faktiskt!

Henne ville jag allt skälla på!

//VH men vi kan kalla mig Nanna

...på bussen idag...!

någon hade skrivit ner åsikter om hur hemska invandrare är och

att sverige är åt svenskarna, sedan helt sonika klämt fast det i bussen

där reklamen är. 

Jag rev givetvis ner den satt med den upprört och började prata med en mörkhyad kvinna. Sedan önskade vi varandra en trevlig helg innan hon klav

av bussen några hållplatser före mig.

Du som skrev lappen skrev att vi skulel tänka till om hur vi vill ha det med Sverige. Du ville få oss att bli trångsynta men det som hände var motsatsen.

För utan din lapp hade jag aldrig börjat konvencera med kvinnan från annat land.

Så tack så mycket hoppas du som skrev lappen, hoppas du får en skithelg eller kommer på bättre mindre rasistiska tankar!

Detta smygrasismens Sverige är bara förbannat läskigt alltså!

Sedan tog Nanna skylten fram till föraren som vart småförvånad också men tackade mig så mycket!

//VH men vi kan kalla mig Nanna

...till psykläkae

mår sämre mentalt igen* suckar tungt*

Det har helt enkelt blivit förmycket med alla psykiska och fysiska

åkommorna.

Hoppas jag inte blir inlagd igen, fast kanske jag behöver det?

Eller så är det kanske litet medicinjusteringar som måste göras?

Hur som haver är jag mycket, orolig för småsaker och så vidare...

gråter mycket

//VH men vi kan kalla mig Nanna

...visst visste jag att jag hadde SS=sjögrens syndrom...

..men jag hoppades ju inners inne att jag hade fel!

det hade jag inte som vanligt...

Jag kånkar omkring på:

1.insatbil personlighetsstörning=borderline

2.manodepresiv=bipolär

3.hormonfel

4.fibromyalgi och

5.sjögrens syndrom

6.lätt blåsljud på hjärtat

7.problem med högt blodtryck i perioder

förutom övervikten då...

De flesta av dessa diagnoser är svåra att bota, vissa av dem går det

inte att bota. De måste man lära sig leva med, Skitsvårt för mig iallfall.

Hur lär man sig acceptera att man förmodligen aldrig blir den man var?

Att man orkar mycket mindre tryck än de fleasta människor gör.

Att jag nog eventuellt aldrig kommer ut på ett vettigt arbete någonsin

mera vid 35 års ålder.

Svår frågor och faktum eller hur?!.

Jag är rätt låg gråter mycket ser flashbacks från när jag mått som bäst

och hade styrkan litet kvar.Det är där jag vill va...

Inte här med heltäckande diagnoser som tar bort min egen personlighet.

Ofta känner jag inte igen mig alls...den jag blivit är inte den jag var alls...

Jag har förlorat mycket vänner på vägen sista åren...

Ingen som säjer rakt ut att de inte vill eller orkar umgås med mig, men

den tysta telefonen och brist på att folk frågar om vi ska hitta på något

säger ju sitt tydliga språk ändå så ju.. 

Jag är mest känd som ett personnummer i ett journalsystem

av en jobbig patient som ställer krav på sin vård.

En sådan som vågar kräva rätt behandling så vården har ofta

mobbat mig i journalföring etc...

Hm...fast jag hade rätt...

Men jag önskar ändå att de hade haft rätt att jag bara inbillade mig

och överdrev allt som de sa.

För Sjögrens är en knepig sjukdom som inte går att bota och få mediciner

som kan lindra sjukdomen med.

Så e det.

Nu ska jag vila igen, helt slut bara av att skriva detta här.

//VH men vi kan kalla mig Nanna

med min goa vän Roffe:)

Skönt att se landet och att se att han kämpar på trots att hans fru

gick bort hastigt för två och en halv vecka sedan.

Vi käkade på vägen hem och han insisterar alltid med att betala för mig med.(käner mig så bortskämd då ju)

Min väninna hade landet jag var där mycket förra sommaren men sedan dog hennes man och hon har sålt sitt lantställe nu. Så för mig är det en ynnest att få trampa där det är litet tystare än slamret från bilarna i stan!:)

Det kommer fler turer ut dit, då sover jag nog över med kan jag tro.

Min man e itne lika intresserada v lugnet på landet så han stannade hemma idag.

och så är det ju os det älskar han!

//VH men vi kan kalla mig Nanna

...Och när du går

lämnar du en massa

spår i våra inre

minnen som aldrig

försvinner ur tiden

som blir kvar

...Och när du går

går vi litet sönder

inuti våra skrymslen

För saknaden svider

försvinner aldrig helt

blir som ärr i själen

...Och när du går

blir avtrycken kvar

som hål i marken

blir hål i anden

som små hål i

luftballongen

...Och när du går

går du ur tiden

förgången till framtiden

lämnar plats för

 nytillkomna små

människomirakel

//VH men vi kan kalla mig Nanna

Jag ska med en vän. Hans fru gick bort helt plötslig för ett par veckor sedan

och han har träffat mycket vänner för att slippa sorgen själv. Tycker jag är jättesunt ju!

Jag har inte ens gråtit för det ännu, för det är helt overkligt för mig...

Känns som hon är på semester och kommer hemm strax.

Det höll min vän med om att det kändes som också.

Så vi ska ut till hans landet och käka något ute på vägen hem från landet:)

Vi brukar luncha ihop ibland, och han insisterar alltid på att få lov arr bjuda mig.

Jag frågade om han verkligen orkar med en pladdrig konstantt-alande Nanna.

Då skrattade han faktiskt till litet och sa som han alltid säger:-Då slipper jag babbla en massa så kan jag bara lyssna på ditt pladder!:) He he

Så skönt att höra att hans sjuka humor är intakt trots allt (de var gifta i 26 år,

så det är tufft för honom!)!

Så konstigt när någon som knappt fyllt 60 år går bort så där hastigt.

För jag tycker man åtminstone borde få bli 90 år först eller hur?

//VH men vi kan kalla mig Nanna