...visst visste jag att jag hadde SS=sjögrens syndrom...

..men jag hoppades ju inners inne att jag hade fel!

det hade jag inte som vanligt...

Jag kånkar omkring på:

1.insatbil personlighetsstörning=borderline

2.manodepresiv=bipolär

3.hormonfel

4.fibromyalgi och

5.sjögrens syndrom

6.lätt blåsljud på hjärtat

7.problem med högt blodtryck i perioder

förutom övervikten då...

De flesta av dessa diagnoser är svåra att bota, vissa av dem går det

inte att bota. De måste man lära sig leva med, Skitsvårt för mig iallfall.

Hur lär man sig acceptera att man förmodligen aldrig blir den man var?

Att man orkar mycket mindre tryck än de fleasta människor gör.

Att jag nog eventuellt aldrig kommer ut på ett vettigt arbete någonsin

mera vid 35 års ålder.

Svår frågor och faktum eller hur?!.

Jag är rätt låg gråter mycket ser flashbacks från när jag mått som bäst

och hade styrkan litet kvar.Det är där jag vill va...

Inte här med heltäckande diagnoser som tar bort min egen personlighet.

Ofta känner jag inte igen mig alls...den jag blivit är inte den jag var alls...

Jag har förlorat mycket vänner på vägen sista åren...

Ingen som säjer rakt ut att de inte vill eller orkar umgås med mig, men

den tysta telefonen och brist på att folk frågar om vi ska hitta på något

säger ju sitt tydliga språk ändå så ju.. 

Jag är mest känd som ett personnummer i ett journalsystem

av en jobbig patient som ställer krav på sin vård.

En sådan som vågar kräva rätt behandling så vården har ofta

mobbat mig i journalföring etc...

Hm...fast jag hade rätt...

Men jag önskar ändå att de hade haft rätt att jag bara inbillade mig

och överdrev allt som de sa.

För Sjögrens är en knepig sjukdom som inte går att bota och få mediciner

som kan lindra sjukdomen med.

Så e det.

Nu ska jag vila igen, helt slut bara av att skriva detta här.

//VH men vi kan kalla mig Nanna