(...Fritt och börjar bli lycklig i mig själv igen!)

Jag drogs ner i djupen
på bottnen, där inget ljus fanns,
kvar i mina ögon lyste tomhet.

Jag fastnade där ner länge,
länge, mina kära var så oroliga
för jag trodde jag skulle möta döden.

Jag gav upp, orkade inte kämpa
mera. Livet syntes meningslöst
jag ville helt enkelt inte längre leva.

Men jag valde ändå att låsas in
frivilligt inom psykiatrins kala, vita
väggar ,och vänta ut eländet, levandes.

För jag anser inte att jag har rätten till
att ta livet av mig själv. I ren egoism, och
lämna mina nära och kära, i sorg och vanmakt.

Det finns inte mycket som är hemskare, än
att våga inse sig mentalt sjuk. Att förlora hela
meningen med livet och istället börja hata sig själv.

För självhatet är så tärande, så ont,
så svart. Ofta är det andra människor
som trycker ner oss med skörare själar.

Så att vi hamnar här, i ett självhatandes
Sverige. Där Anorexi, och självskäreri är
vardagsmat, vi är en vildvuxen människoskara.

Men jag har varit där förut och vänt,
så jag visste någonstans, där bland all
galenskapen, att det kommer att vända igen.

Djupt inom mig bland håglösheten, anade jag,
bland all vanmakten så hoppades jag innerligt,
och trodde jag på, att mörker, blir ljus igen, en dag.

Att jag var värd all kärlek, som finns, runt om oss,
fanns till för också mig igen. En kunde jag ta klivet
tillbaka till den där levandes, älskande, känslan igen.

Jag har min tro och människor som älskar mig. Jag
vet att tro förflyttar berg, Den får mig att frivilligt
välja bort självmordet i väntan på himmelriket.

Men jag är också behövd, trots att jag ibland blir skvatt
galen. Där människor tryckt ner mig, allt för länge, tills jag
själv trodde på deras ord: Att jag bara var en last för samhället.

//VH Me nvi kan kalla mig Nanna

 

chokladstaty

1 maj 2008 11:04

men ooohw, du skriver så jävla bra juue! vad skönt att du typ mår bättre nu, du verkar ha varit ganska mycket på botten!?

http://chokladstaty

 

Nanna

23 maj 2008 16:20

Jo tack , hamnar där allt som oftast , men tar mig alltid upp till det levandes älskande livet igen. Jag är för nyfiken
för att ge upp tror jag?!

Tack fröl fin kommentar:))))) kram Nanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

*    Värmen från kaminen sprider sig i ända in i själen  Kylan får inte rum här här finns bara elden   Flammorna som smeker veden liknar små tomtar som hoppar runt  Koldoften letar sig in i rummet känns så betryggande mysigt   Jag är själv inte så fö...

Varit hos ny psykläkare idag, som också kommer sluta så jag kommer få ytterligare en ny läkare senare under hösten...vojne vojne.fjärde nya på två år blir det då...   Hon höjde min ena medicin för den står inte rätt i dos ännu och så pratade vi en he...

Sedan den sista medicinen påbörjats så mår jag väldigt mycket bättre mentalt men tyvärr så trubbas jag av en del för att uppnå att må bättre. Jag har ingen inspiration att skriva dikter alls, och det saknar jag. Men nu verkar jag få tillbaka drivet a...

Sitter på jobbet och väntar på att stickcafé här ska börja. Jo, ni läste rätt, jag ska börja pröva på handarbete. Det enda handarbete jag vet jag klarar av är att virka, till och med dukar förr om åren. Men vi får väl se om jag minns något alls. Seda...

Har inte skrivit blogg här inne på evigheter. Har inte så stort behov av datorn, nu när behandlingar och jobbet startat. Jag har helt enkelt fullt upp IRL som jag inte haft på flera år och jag stormtrivs. Visst höstdeppet gör sig litet påmind men ja...