Imorogon är det dags för psykologen igen

innan jag ska till henne ska jag träffa min psykläkare med...

Så nervös men vet jag förmodligen kommer må litet bättre åtminstonne under helgen efter det...

//Vi kan kalla mig Nanna

Det är tyst omkring mig

lugnet är så stilla

natten sover tryggt

vaggandes, i andetagen 

Men inom mig är det krig

galenskapen, äter upp mig

jag är fast, bland alla upprepade

otrygga, panikångestexplosionerna

//VH

Det är verkligen illa med isoleringen nu...

Varje telefonsamtal jag tar känns mera som en börda...

Jag är så fed up med mig själv att kvällarna är rent outhärdliga med ångest, så nära att börja göra mig illa igen...

Fy det här livet fungerar verkligen inte för mig...

Låg och lyssnade på mp3spelaren i mobilen igår har tankat ner

litet låtar från min tonårsskivsamling (lagligt också 15 spänn låten fyyyyy så dyrt)....

Låg och grät till samma låtar jag grät ångesttårar till då...

Jag minns jag tänkte livet är ett helvete och det kommer aldrig

bli bättre....Men alla vuxna sa att det kommer snart bli bättre...

De hade FEL-för det är likadant idag, fast värre....

Ingen sol på min himmel idag här är det orkan med stora hårda hagel, trots att solen i praktiken lyser och det är vårvarmt utanför...

Så är det, så blir det...

Och så får jag för mig att mina vänner är sura eller arga på mig...fast de bekräftar via sms eller telefonen (som jag inte ens orkar prata i...) att de inte är det...

Sedan blir jag avundsjuk när mina vänner hittar på roliga saker med andra vänner eller nya (eftersom jag inte är tillgänlig längre på samma sätt) och jag inte ens blivit tillfrågad....

fast det är klart de orkar väl inte fråga och alltid få ett nej antar jag....

Herrgud vilket patetiskt liv jag lever....såååååå trööööött pååååå miiiig sjääääälv. Ska kika på dåliga serier på tv och lägga patiens som vanligt...

Over and out for now!

//Vi kan kalla mig Nanna