(En till argdikt, jag ahr för hög kokpunkt frö att bara en dikt ska räcka. Sedan ska jag verkligen försöka krypa ner &sova för natten!)

Arg, argare argast

Jag,

blir så arg att

jag brinner av.

Brinner ner

brinner upp,

askan flyger

och glöden bränns

Förbränd, förkolnad

kolsvart,

vidbänd övertänd,

överhettad,

Likbål, förkolnad,

förhäxad, förpestad 

sönderkraxad 

Inbränd, utbränd,

ute-bränd

brandvarnare fattades

Vattnet var slut, läsken

uppdrucken

utsläckt, svalnad,

Tinad, sval, kall

kylskåpsboendes

förhoppningsvis inom snar

framtid djupt sovandes.

//VH Vi kan kalla mig Nanna

(Det är flera saker som fått mig på urkasst humör nu i kväll, som jag iten vil lskriva ut vad, precis innan jag skulle lägga mig.

Alltså kunde jag givietvis inte somna alls. Så denna dikten är ett försök att få ur mig ilskan så jag förhoppningsvis , somnar gott sedan!? Utvärdering sker imrogon, för då kan jag svara på om det fungerade eller inte!)

Jag är så jävlar arg det

fullkommligt blixtrar i mig

det skulle lätt kunnas bildas

flera nya planetsystem av mina

inre big bang, jag lovar dig!

En vulkan är patetisk

i jämförels med den lava

som rinner inom mig

ta dig i brasan och drick

en hink vatten. För jag

brinner mycket bättre än dig!

De kokande geijsrarna på

Island, rodnar av skam,när

de ser kokpunkten som ångar

i mig. Piss of, shill out! För i 

mina vatten blir du skållad, fort

i min närhet är det ta mig fan inget

levande väsen som svalkar sig!

En bastu tog livet av sig

av skam när den råkade

komma i kontakt med mig.

Men i min ilskna hetta, sitter

det inga nakna män, frivilligt.

Det kan du helt klart

slå dig i ba(c)ken på!

//VH Vi kan kalla mig Nanna

Idag har varit på det hela taget bra faktiskt

trots min förkylning och pågående skovet i reumatism...

Vi åt fiskgratängen idag, skriver in det receptet imorgon.

Det var det godaste jag ätit på flera år faktiskt, suveränt gott!

Men nu ikväll var det flera saker som gjorde mig arg...

Så nu kan jag inte sova! GAHH! Jag som verkligen behöver

det nu med infektion och allt!

Så jag ska försöka skriva en arg dikt, så får vi se om skiten

skiten släpper tillräckligt sedan så jag får sova!?

För det där med att räkna till tio fungerar inte för mig, inte när jag blvit så här topp tunnor skitarg iallafall...inte heller hundra för den delen...

Wish me luck!

//Vi kan kalla mig Nanna

Helt seriöst, Winnerbäck måste känna någon som

liknar mig oerhört mycket!?

Hans texter om 'Fröken svår', 'Hjärter Dam',

 'Rusningstrafik', 'En svår och jobbig grej',

'Mamma är säkert nöjd', 'Aldrig riktigt slut' &

 'att fånga en fjäril', det är som att läsa rader

som handlar om mig precis:

http://www.lassefans.se/default.asp

För jag är en 'Fröken svår'!

& 'En svår och jobbigt grej'!

En sådan där som ofta tänker

-'Kom'! (ihåg mig nu)'!

För jag tror jag sätter spår,

att folk kommer ihåg mig,

efteråt, när vänskapen tagit slut,

eller käreken inte fungerade mera.

Kanske inte alltid av godo, nä,

säkert oftare på annat sätt, men

kommer ihåg mig gör ni nog ändå...

Och fråga mig inte hur många gånger

jag 'huggit i sten', för det minns jag inte ens?

'Att fånga en fjäril' har alltid känts som jag.

Trots att jag numera är gift, vilket jag hoppas

att jag även på sikt klarar av att va'?

Men litet vilsen och vingklippt är jag alltid,

i en kärleksrealtion, trots att jag är som

'Hjärter Dam'', som aldrig lyckas vara singel,

speciellt länge. Hå hå ja ja...

Hur som haver, Winnerbäck Rules!

För jag vet ingen som tröstar mig så bra,

som han, via sina texter, när jag är så där

tröslöst, ledsen, som vi kvinns blir ibland!

(Förut om Magnus Ugglas texter & Gud då förstås!)

När det känns som om alla tycker jag är knepig

och ingen orkar med mig. Så vet jag att via hans

ord, känner jag alltid en stark gemenskap! Jag vet

heller ingen som han, som lyckats klura ut en kvinna

i nöd så där totalt!l Som lyckas krypa sig innanför mitt

skal så exakt, precist, med sina texter. Där andra ibland

tycker jag är så knepig att komma in på djupet , på livet.

Där tar han fullpoängare jämt, trots att till sin nackdel är

född man. ( För er har jag ju oftast svårare att begripa

mig på, rent generellt, för att jag är född kvinna.).

Det finns bara en Winnerbäck,

och tack gud för honom!

//Vi kan kalla mig Nanna

Nu redan börjar halsontet gå ner i bronkerna...

Så det är bara att lösa upp acetylsystein (brustabletter vid för mycekt svårt slem som inte vill upp ur lungorna) och hoppas och be till gud det inte blir som  förra sommaren.

För jag höll faktiskt på att stryka med då...

Åkte till och med in på akuten och fick vätskas upp

för jag var så uttorkad trots min övervikt...

pga av infektionen i lungorna.

Då fic kjag en hästkur peneceling på 21 dagar, fröst då fic vi

bort basseluskerna. Det var min 3 penecelinkur den sommaran Huvva!

Går det inte över tills imorgon, så ringer jag vårdcentralen på tisdag, så jag får penecelin...

För det är ytters sällan min kropp klarar av att bryta ner infektionen och besgra den själv, utan det...

//Vi kan kalla mig Nanna

ps. Blir vila, plantera om litet krukväxter inomhus och litet kortspel med maken idag. Mer orkar jag inte med. Måste orka hjälpa min flyktingvänna imorogon, får samla sista kraften till det.ds

Imorgon eftermiddag ska jag med min flyktingväninna till psyks öppenvårdsmotagning för tredje gången (Måtte det bli en förstående doktor denna gången?!) Hoppas min feber hinner bli bätte tills dess och att halsen värker aningen mindre.

Hon har bott i Sverige som asylsökande i två och ett halvt år nu, nästan tre, och nu har hon fått avslag igen och så måste hon börja om och söka nytt uppehöllstillstånd igen, fast utan Svenskt stöd till Advokatkostnader, för egna pengar som knappt finns.

Sveriges sflyktingpoitik av idag stinker verkligen!

Hon säger alltid på bruten svengelska att allt hon vill är att bo

här ,ha ett vanligt liv, med man och barn, och ett jobb att gå

till.

Men ovissheten och alla fula ärr i själen, från öveergrepp både i forna landet, och här med hennes förra pojkvän, och ovissheten

i att kanske måste skickas tillbaka, gör att hon stupalöst hamnar inom psykiatrins låsta dörrar, för då blir hon självmordsbenägen istället.

För hon vet att om hon skickas tillbaka, så får hon ett skott i nacken på en gång...

Vi är som systrar, men tyvärr har vi båda mått för dåligt för att orka umgås så ofta. Hon säger ofta att jag är som hennes storasyster (jag är några år äldre än henne). För hon har ingen familj här. Hela hennes familj är kvar i det land hon själv flydde från. För det var en maffiauppgörelse som gjorde att hon skickades hit...hon har alltså blivit vittne i sitt forna land, till sådant hon inte borde sett , eller vetat om...

Hennes land befinner sig alltså inte i krig, inte officiellt iallfall...

Hur som haver, det är så hemskt att se när folk nekar henne hjälp stupa löst överallt. Bara för att hon inte har ett helt personnummer ännu. Nä, det heter reservnummer när de sista fyra siffrorna fattas och ersätts med en bokstav istället och tre siffror. För då vet folk att hon inte betalar skatt vi siffrorna, och då nekas hon massor av hjälp på grund av det! Det är hemskt att se.

Det måste gå att ge snabbare besked så de slipper detta tortyraktiga, i att vänta flera år på ett beslut som ofta ändå

blir att de i det långa loppet skickas tillbaka.

Jag vet , att den dagen hon eventuellt skickas tillbaka, om vi

inte lyckas gömma henne innan...så dör hon, för då vill hon hellre dö för egen maskin, än att bli knäppt med ett nackskott av maffian i hennes forna land. Jag klandrar henen inte ens...

Men jag gör mitt bästa, genom att avkräva löften om att hon inte får dö, och att jag älskar henne och behöver henne. Och det bruakr räcka, för att hon ska orka leva några dagar till.

Hon är muslim, jag kristen.

När jag frågade henne om hennes tro första gången vi träffades,

så tänkte jag: Aj aj, nu blir det nog krångligt.

Men närå, hon har samma övertygelse som jag och sa:

-Det finns inget att bråka om, för det är ändå en och samma

gud vi tillber! och precis så tror ja gmed!

Sug på den du George W Bush!

//Vi kan kalla mig Nanna

Min psykolog tycker att jag måste öva mig i att våga ringa mina vänner när jag är helt uppriven och ledsen...vilket jag är skitdålig på...För att mina flesta vänner lämnat mig just när jag mått för dåligt, för att de inte orkat med mig då...

 Klart jag inte vill ringa och vara ivägen då!

Men igår gjorde jag tvärtemot min natur och messade när jag var som mest ledsen och då ringde hon upp som jag träffade på psyk. Vi är fruktansvärt lika till sättet, hon och jag.

Jag berättade om min vän som dog och att jag är så rädd att vara till last när jag mår dåligt pga att så många vänner svikit mig.

Honn höll med och sa att så har det varit för henne med. Sedan efter en stund fann jag mig högt skrattandes om ditt och datt och vi diskuterad olika favvo-tv-serier 'Cityakuten' som vår stora favvo!:D. Jag frågade har du lätt för att gråta? Hon svarade, nä. Fast när jag ser sorgliga saker på tv, tillexempel när Mark Green i cityaktuen dör, så gråter jag alltid lika mycket sa hon (den går ju jämt i repris ju). Då skrattade jag rätt ut och sa: Jag med och han är ju den som är snyggast i serien! Varför måste han få en hjärntumör och dö? (förmodligen för att han inte ville spela mera

i just den serien! puckoNanna) *haha*.

Sådant där underbart, ytligt, kvinnopladder, som bara vi kvinns gilla *myser*. Jag har verkligen saknat det i jag vet inte hur många månader och dar!?

Jag berättade att jag är kristen troende , men att jag tappar bort min tro när jag mår som sämst ibland, och att jag inte mår bra av det. Att jag inte vill pracka på andra min tro på något sätt, men

att jag oftast finner tröst och mår väl av det. Då sa hon: -Jag tror på något med, men jag vet inte vad? Jag sa: -Jag var sökare i hur många år som helst, tills jag en dag sa, Aha det handlade om att jag inte vågade släppa in gud i mitt hjärta och från den dagen är han alltid mer eller mindre där!

Så då är det ju kanon att kunna gå till kyrkans dagaktiviteter

ihop, finnemang!

//Vi kan kalla mig Nanna

Jag har fattat ett oerhört viktigt beslut.

Jag måsta/ska jobba aktivt för att bryta isoleringen

så att den sociala fobin ger med sig på sikt!

Här där vi bor har kommunen ett projekt man kan gå till för psykisktfunktionshindrade så att man möts och får göra litet meningsfullt arbete tex. träslöjd, mat och bak, städ om man

vill, och en kontorssida. I och med att mina armar och fingerleder gör så ont jämt, så får det bli kontorssidan för mig, och litet bak ibland för det älskar jag i perioder.

Jag hsr ringt kommunen angående det och ska börja en sådan

där tusen-frågors-utredning för att se hur mina behov är, och

om det skulle passa mig? Första mötet är den 8 Maj.

Sedan har kyrkan i vår kommun massor med aktiviteter för sjukskrivna, och mamma lediga, andra som olika anledningar är hemma dagtid. Där kan man göra lättgympa, meditation, samtal, tända ljus, och fika och äta enkel billig, lunch. Vissa dagar är det även en mässsa. De har öppet  Måndag-Torsdag mellan kl 11-15 varje vecka.

Det har jag velet delta i jättelänge, men det hsr lixom aldrig blivit av.Men så igår kväll ringde en väninna mig när jag var ledsen(skickade ett mess först) som jag lärde känna på psyk,

som också lider av socialfobi. Vi bor i samma kommun med.

Hon vill också gärna hänga på, så kan vi stötta varandra första gångerna vi går dit!

GREAT VA?!

//Vi kan kalla mig Nanna