Det är en sådan där dag, då allt bara är för mycket...

för mycket mardrömmar, för litet sömn

för mycket ångest och rastlöshet

för mycket 'jag vill göra saker', där den socialafobin bromsar mig...

Jag drömmer om fullsatta biosalonger där jag njuter av fimen och struntar i att det är mycket folk, och pubar fulla med drickandes människor och jag sjunger karaoke nykter, eller bussutflykter till havet med min man, men sådant existerar inte numer...

En sådan där dag då jag är för mycket sjuk i själen och aldrig ser ett slut på mitt helvete. Då jag vandrar inåt och stänger av världen

isället...

Vet jag har psykossymtom, har svårt att komunicera

orkar inte befinna mig i mig själv, men motståndet att nå ut är större trots rädslan att vara själv fast kvar i ångesten...

En sådan där bakvänd dag då inget blir bra och ångestmonstret

äter upp mig inuti. Där skuggvärldar gör sig synliga och lockar mig till dem...

Tog en ångestdäpmpande, det brukar lindra oron litet.

Vill inte hamna tillbaka i skärandet...nu när såren äntligen blivit ärr...

Jag vet jag är värd bättre än så här, men orkar inte kämpa för det, ger upp för stunden, sluter mig ännu mera i mitt skal...

//Vi kan kalla mig Nanna

(Fy fagerlunda inatt var inte ens sömnen en befrielse, drömde denna helvetesmardöm i två drömmar på varandra...:()

1.

Befinner mig på ett mentalsjukhus

Ska gå hem på permission

en väninna till min från Norge är där med sin

drygt ettåriga bebis som nyss lärt sig gå och springa

så där rultigt som ettåringar gör.

Pappan måste vara Asiat för bebin ser typ Koreansk ut.

Bebin springer hit och dit och jag hejdar henne från

att springa ut i gatan bland alla bilar. En personal som är

med ut och min väninna stannar och tittar i skyltfönster och

jag ser bebin springa in på en sidogata, jag springer efter.

Plötsligt ser jag bebin hamna i ett djupt dike med vatten

jag befinner mig ca 30 meter bakom henne. Ni vet hur sakta

man springer när man har sådan tidspress, så sakta sprang jag...

Ungen flöt under vatenytan och blev sedan livlös...

Jag fiskade upp henne men lyckas inte få ur vattnet ur

hennes lungor, hon börjar inte andas igen.

Jag försöker få henne att andas och gör hjärtmassage,

samtidigt som jag försöker ta mig tillbaka till personalen

och min väninna. Personalen försöker också få igång hennes andning och hjärtat men misslyckas också...Jag ser personalen

dra ett skynke över bebin.

Jag vänder mig mot min vännina och gråtskriker:

-Det var inte meningen, det borde ha varit jag, inte hon!

Väninnan blir hysterisk och sparkar efter mig och jag säger:

-Ja bara spraka du ,för det är jag värd, spraka allt vad du kan!

(Där vaknade jag första gången med helvetisk huvudvärk typ migrän. Blev så rädd att jag väckte min man och berättade drömmen och han gick upp tog ett glas vatten till mig och två alvedon. Sedna drömde jag vidare....)

2.

Befinner mig återigen på mentalsjukhuset, jag väntar på att sjuksystern ska dela mina mediciner inför helgpermissionen.

Plöstligt kommer det en massa skrik för en patient har gjort sig alvarligt illa, jag hör att de försöker skära ner någon som försökt att hänga sig, och börjar frenetiskt räkna mina medpatienter.

Då slår det mig att det är min väninna från Norge som inte vill

leva mera pga att bebin dog...

Jag skriker hysteriskt men väntar att gå dit ett tag, sedan

kräver jag att få veta om hon överlevt innan jag går på permission, för jag vet att om hon dött så klarar jag inte att

'gå på permission, utan komemr själv bli självmordsbenägen igen...

De visar mig in i ett intensivvårdsrum, där ligger hon och sover.

Jag går fram och krmar om henne och gråter och säger igen:

-Det borde ha varit jag som dog inte hon, snälla vännen förlåt

mig! Hon krmar mig ömt och så går vi ut från intensivvårdsavdelningen. Där vaknade jag för andra gången...

**************************************************
***************************

3.

Analyserande av min egen dröm:

Jag tänker just nu mycket på döden ochatt det skulle vara en befrielse för mig, alltså drömmer jag att någon annan går bort, vilket är min största rädsla i livet...:(

Jag drömmer att en vän eventuellt tagit livet av sig

Jag var med om att en väninna på samma behandlingshem

tog livet av sig, därför är det min värsta skräck.

Har också upplevt flera andra vänner och ett ex som tagit livet

av sig men inte på så nära håll...typ dödshemskt varje gång.

Det är nog det som alltid hindrar mig från att ta livet av mig,

att jag inte vill mina nära och kära ska drabbas av det jag

drabbats av...Därför jag alltid söker mig till mentalsjukhus

när jag inte själv har den kontrollen...

Min väninna i Norge tog nästan livet av sig för ett tag sedan.

Doktorn sa att inget hopp fanns kvar, men hon vaknade ändå,

mot alla odds. Antar det var därför jag drömde hon både var Mamma och självmordskandidat?!

Att jag börjar räkna min medpatienter drömmer jag nog just för att det var vad som hände den dagen min väninna på behandlingen dog...jag började räkna mina medpatienter och när hon fattades så blev jag helt hysterisk och började skrika och storgråta så personalen fick hålla fast mig...

Vem hade inte gjott det för övrigt?

När jag drömmer om väninnan som sparkar efter mig och jag

ber henne sprarka mera antar jag att jag drömmer om mitt eget självhat. För allt som oftast typ jämt så tycker jag att jag

förtjänar ett stort kok stryk...trist men sant!...

Urk viken hemsk natt!!!!:(

//Vi kan kalla mig Nanna