Så fint du skriver!*rörd över dina ord*

Jo, man har så det själv räcker till ju...precis som du skriver.

Jo, min blogg är min ventil att få ur mig den skit jag har utom

och inom mig, det är min livboj i mångt och mycket!

Förr om åren bloggade jag på en annan sajt med för och efternamn till. Tyvärr reagerade en del personer så negativt, i och med att jag ofta har ganska starka åsikter som ibland sticker ut litet väl mycket.

Och precis som vid de orättvisa kommentarerna du fick, och andra taskiga kommentarer, så kan jag lixom inte låta bli att reagera.

När någon slår på en som redan ligger ner,  så är det så mycket emot min natur och mina principer att jag sällan klarar av att hålla käften! Det kan kanske anses som en brist hos mig, men där vet

jag via det skrivna orde, att jag kan göra mig hörd, göra mitt bästa mot mobbning & vägra se på utan att ingripa.

Jag fixar inte att stillatigandes se på, för egentligen är ju de som ser på och inget gör för att försöka få stopp på mobbningen, nästan lika goda kålsupare, faktiskt! Jag är nog litet skadad på

det planet mentalt eftersom jag själv varit så mycket utsatt för mobbning som barn och ung vuxen (inte alls på samma sätt idag tack och lov!)!

Numera bloggar jag under psedonym=annat namn för att slippa få den kritiken ända fram till mig själv, via vanliga mail etc...

Jo, jag har riktigt vänner IRL som jag kan ringa, tyvärr bor de flesta på anna ort eftesom jag flyttade hit där jag bor nu för två

år sedan, långt från där jag bodde innan. Sedan är det ju väldigt knepigt att skaffa nya vänner IRL, när man som jag nästan alltid drar på något problem, som de flesta ens aldrig kanske kommit i kontakt med och inte orkar med, jag klandra dem inte för övrigt...

Tyvärr är det ju så när man är mycket sjuk som jag är, att folk dyker upp, blir bästa kompis md mig, eller nära vän i bästa fall några år. Sedan tröttnar de på alla mina sjukdomar och den nytillkomna social fobin gör ju inte saken bättre precis...och försvinner ur mitt liv, oftast utan ens ett ord varför?

Trots att jag ju vet svaret, jag är för sjuk, de orkar helt enkelt inte med mig...

Min man är den bästa jag vet för det mesta, visst vi ryker ihop

(jag ryker ihop och han har världens längsta tålamod och har aldrig höjt rösten till mig någonsin faktiskt) och blir mitt bollplank och jag har vänner på nätet mest på adnra sajter, i telefonen och så ibland. Men min bästa vänner är nog ändå vår ena hund Cockerhannen som bokstavligen kliver upp i min famn och kramar mig när jag  är ledsen. Min so nso mringer nästan varje dag oc hanser att ja gminnsan öär den enda so mfullt ut förstår honom (Ja herregud stackars barn, inte konstigt, han är ju som en kopia av mig mentalt fast en karl. ^^:S Vojne vojne!)

Och så denna bloggen som låter mig skriva av mig, så jag åtminstone får en lugn oas litet då och då i vardagen sedan utanför nätet.

Du skriver jag är en stark kvinna, fast det känns sälllan så numera... Visst jag har inte kastat in handuken helt, men gud ska veta det är frestande stupalöst...Men jo, litet stark är jag nog som inte ger upp, för visst det vore det betydligt enklare hlet klart...

Nu ska jag spela kort med min man som kom hem från idoluttagningen, tyvärr kom han inte vidare i år.

//Vi kan kalla mig Nanna

 

Anna

26 april 2008 16:38

Hej.
Läste nyss dina fina komentarer i min blogg. Ville bara säga tack så mycke. Vänliga ord kan göra stor skillnad ibland. Tyvärr också dom ovänliga. :/
Hoppas allt är bra med dej!
Kram

http://must-be-thin.bloggagratis.se

 

Nanna

26 april 2008 18:00

Jo,det är ju just det att ord kanske visserligen bara är skrivna men de hjälper till och stjälper ju med ändå.:/

Jag har det helt oki efter omständigheterna idag faktiskt:)
kram Nanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

*    Värmen från kaminen sprider sig i ända in i själen  Kylan får inte rum här här finns bara elden   Flammorna som smeker veden liknar små tomtar som hoppar runt  Koldoften letar sig in i rummet känns så betryggande mysigt   Jag är själv inte så fö...

Varit hos ny psykläkare idag, som också kommer sluta så jag kommer få ytterligare en ny läkare senare under hösten...vojne vojne.fjärde nya på två år blir det då...   Hon höjde min ena medicin för den står inte rätt i dos ännu och så pratade vi en he...

Sedan den sista medicinen påbörjats så mår jag väldigt mycket bättre mentalt men tyvärr så trubbas jag av en del för att uppnå att må bättre. Jag har ingen inspiration att skriva dikter alls, och det saknar jag. Men nu verkar jag få tillbaka drivet a...

Sitter på jobbet och väntar på att stickcafé här ska börja. Jo, ni läste rätt, jag ska börja pröva på handarbete. Det enda handarbete jag vet jag klarar av är att virka, till och med dukar förr om åren. Men vi får väl se om jag minns något alls. Seda...

Har inte skrivit blogg här inne på evigheter. Har inte så stort behov av datorn, nu när behandlingar och jobbet startat. Jag har helt enkelt fullt upp IRL som jag inte haft på flera år och jag stormtrivs. Visst höstdeppet gör sig litet påmind men ja...