Min flyktingväninna ringde från den psykiatriska avdelningen

hon ligger på.

Hon ska eventuellt gå till polisen angående sin förra pojkvän och sambo som höll henne isolerad nästan helt från omvärdlen i 1½ år utan  tv och dator i en etta där han förgreps sig på henne sexuellt så fort han kände för det och slog henne sönder och samman när hon väl lyckades förmedla sig till omvärlden.

VILKEN GRIS!!

Det är sådanda som den idioten som får oss att hamna på psyk.

Onda människor med liten empati, det är ni som får oss att bli sköra med tiden och må dåligt psykiskt!!!!GRRRRR!

Hon har mycket psykologisk stress dels pga de övergreppen , dels för att behöva sitta med alla miljoner frågor hos polisen och dels på grund av ett utvisningshot...Men jag uppmuntrade hene och sa att om du inte anmäler honomn så kommer polisen inte veta om vad han gjort och han kan fortsätta att förgripa sig på fler kvinnor...Det vore ju ännu hemska ju...Det höll hon med om.

Hon sa:

-He has a new apartment, a good job and a good life. But I have scars in my heart and is insane...I't is not fare...And he emails me and ask me to come back to him so I get more anxiaty.

Nä det är verkligen orättvist och sjukt att han inte lämnar henne ifred...Som tur var är så vet han inte var hon befinner sig.

Jag mötte henne på en avdelning för ett par år sedan. Men då visste jag inte om att han var ett svin, för hon vågade inte ens berätta för mig eller för personalen på avdelningen.

Jag flyttade dit jag bor nu och vi hördes av minde och mindre, hon sa hon mådde rätt oki...

Sedan sent på sommaren början på hösten 2007 ringde hon mig och berättade att hon talat om för migrationsverket om hur han var mot henne. De flyttade henne genast hemligt till annan ort och då kontaktade hon mig...för hon visste att jag är en person hon kan lita på!:)

Jag erbjöd mig at följa med till polisen och det vill hon gärna.(Jag vet hon har stora problem med att utrycka sig angående de sexuella övergereppen, förhoppningsvis kan mitt stöd bidra till att hon orkar berätta om alltihopa?!)

Vi ser oss som systrar, det är gott att jag kan hjälpa henne litet.

Hon brukar säga:

-My life is crazy!

Jag håller med henne...

För först blev hon tvingad att fly från sitt forna hemland när maffian sköt ihjäl hennes dåvarande pojkvän...Hennes föräldrar och syster med systerbarn är kvar där...grymt men sant...

Det enda hon vill är att få ett normalt liv här i Sverige med man och barn och ett jobb...men utvisningshotet och alla ärren från övergreppen från expojkvännen gör att hon knappt klarar att överleva ens...Jag förstår henne...Vem hade orkat överleva allt det?

Det är en grym värld vi lever i...

Men den är också för vacker för att lämnas via självmord!

Ni med liten eller ingen empati är itne värda att dö för!

Utan vi som drabbats på ett eller annat sätt av eran avsaknad av empati är värda upprättelse och ett värdigt liv på sikt utanför psykiatrins vita kala väggar

Hoppas att kvinnojouren kan hjälpa henne litet och att polisen på sikt kan ge henne skyddad identitet så hon slipper all stress runt att han ska kunna hitta henne!

Nu ska jag flumma vidare...är småsnurrig och ångestfylld...tur min man kommer hem snart.

Jag försåtr inte män som våldtar?

Vad är det som är så upphetsande i en kvinna som lider oc här dödsrädd och har ont?

Fy fan vad ni är sjuka era perversa djävlar!!!!!

Ikväll kl 21 tänder vi ljus för Engla här hemma! Hoppas övriga Sverige gör detsamma!

/vi kan kalla mig Nanna

//Vi kan kalla mig Nanna

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

*    Värmen från kaminen sprider sig i ända in i själen  Kylan får inte rum här här finns bara elden   Flammorna som smeker veden liknar små tomtar som hoppar runt  Koldoften letar sig in i rummet känns så betryggande mysigt   Jag är själv inte så fö...

Varit hos ny psykläkare idag, som också kommer sluta så jag kommer få ytterligare en ny läkare senare under hösten...vojne vojne.fjärde nya på två år blir det då...   Hon höjde min ena medicin för den står inte rätt i dos ännu och så pratade vi en he...

Sedan den sista medicinen påbörjats så mår jag väldigt mycket bättre mentalt men tyvärr så trubbas jag av en del för att uppnå att må bättre. Jag har ingen inspiration att skriva dikter alls, och det saknar jag. Men nu verkar jag få tillbaka drivet a...

Sitter på jobbet och väntar på att stickcafé här ska börja. Jo, ni läste rätt, jag ska börja pröva på handarbete. Det enda handarbete jag vet jag klarar av är att virka, till och med dukar förr om åren. Men vi får väl se om jag minns något alls. Seda...

Har inte skrivit blogg här inne på evigheter. Har inte så stort behov av datorn, nu när behandlingar och jobbet startat. Jag har helt enkelt fullt upp IRL som jag inte haft på flera år och jag stormtrivs. Visst höstdeppet gör sig litet påmind men ja...