Rädslan käver mig

infrån och ut

jag har isolerat mig igen

slutit mig inom mig

bort från världen

Paniken dödar mig

självmordslikt

jag har suttit inåtvänd

sedan lånt innan jul

vågar inte kliva ut

Ensamheten stryper mig

i sin linda, destruktivt

jag minns inte hur gemenskap

känns längre, avskild

törs inte pröva mina vingar

Social fobi äger mig

har svårt att ens gå utanför

den egna dörren

När telefonen tjuter

så ilar paniken igenom kroppen

Återvändsgränden dit

ingen vill hamna

lockar ändå mera än

ovissheten och skörheten

i att uppsöka gemenskapen...

//VH 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

*    Värmen från kaminen sprider sig i ända in i själen  Kylan får inte rum här här finns bara elden   Flammorna som smeker veden liknar små tomtar som hoppar runt  Koldoften letar sig in i rummet känns så betryggande mysigt   Jag är själv inte så fö...

Varit hos ny psykläkare idag, som också kommer sluta så jag kommer få ytterligare en ny läkare senare under hösten...vojne vojne.fjärde nya på två år blir det då...   Hon höjde min ena medicin för den står inte rätt i dos ännu och så pratade vi en he...

Sedan den sista medicinen påbörjats så mår jag väldigt mycket bättre mentalt men tyvärr så trubbas jag av en del för att uppnå att må bättre. Jag har ingen inspiration att skriva dikter alls, och det saknar jag. Men nu verkar jag få tillbaka drivet a...

Sitter på jobbet och väntar på att stickcafé här ska börja. Jo, ni läste rätt, jag ska börja pröva på handarbete. Det enda handarbete jag vet jag klarar av är att virka, till och med dukar förr om åren. Men vi får väl se om jag minns något alls. Seda...

Har inte skrivit blogg här inne på evigheter. Har inte så stort behov av datorn, nu när behandlingar och jobbet startat. Jag har helt enkelt fullt upp IRL som jag inte haft på flera år och jag stormtrivs. Visst höstdeppet gör sig litet påmind men ja...