Det blir för sent med fiskgratäng idag,Vi kör det imorgon istället.

Nu blir det snart körslaget.

Jag håller mest på Brolle, han har en så skön personlighet.

//Vi kan kalla mig Nanna

Vi sak käka fiskgratäng med soyagrädde och massar med Ajvar relish i med hemgjort potatismos i krans runt om.

Återkommer med litet mera exakta ingredienser efter vi käkat,

och då vet jag om det blev bra eller inte?

För vi/fast mest min man då, ska göra ett helt nytt fiskrecept!:)

Annars är min dag förhållandevis bra för stunden, trots feber och ont i halsen och pågående reumatiskt skov...

//Vi kan kalla mig Nanna

Så fint du skriver!*rörd över dina ord*

Jo, man har så det själv räcker till ju...precis som du skriver.

Jo, min blogg är min ventil att få ur mig den skit jag har utom

och inom mig, det är min livboj i mångt och mycket!

Förr om åren bloggade jag på en annan sajt med för och efternamn till. Tyvärr reagerade en del personer så negativt, i och med att jag ofta har ganska starka åsikter som ibland sticker ut litet väl mycket.

Och precis som vid de orättvisa kommentarerna du fick, och andra taskiga kommentarer, så kan jag lixom inte låta bli att reagera.

När någon slår på en som redan ligger ner,  så är det så mycket emot min natur och mina principer att jag sällan klarar av att hålla käften! Det kan kanske anses som en brist hos mig, men där vet

jag via det skrivna orde, att jag kan göra mig hörd, göra mitt bästa mot mobbning & vägra se på utan att ingripa.

Jag fixar inte att stillatigandes se på, för egentligen är ju de som ser på och inget gör för att försöka få stopp på mobbningen, nästan lika goda kålsupare, faktiskt! Jag är nog litet skadad på

det planet mentalt eftersom jag själv varit så mycket utsatt för mobbning som barn och ung vuxen (inte alls på samma sätt idag tack och lov!)!

Numera bloggar jag under psedonym=annat namn för att slippa få den kritiken ända fram till mig själv, via vanliga mail etc...

Jo, jag har riktigt vänner IRL som jag kan ringa, tyvärr bor de flesta på anna ort eftesom jag flyttade hit där jag bor nu för två

år sedan, långt från där jag bodde innan. Sedan är det ju väldigt knepigt att skaffa nya vänner IRL, när man som jag nästan alltid drar på något problem, som de flesta ens aldrig kanske kommit i kontakt med och inte orkar med, jag klandra dem inte för övrigt...

Tyvärr är det ju så när man är mycket sjuk som jag är, att folk dyker upp, blir bästa kompis md mig, eller nära vän i bästa fall några år. Sedan tröttnar de på alla mina sjukdomar och den nytillkomna social fobin gör ju inte saken bättre precis...och försvinner ur mitt liv, oftast utan ens ett ord varför?

Trots att jag ju vet svaret, jag är för sjuk, de orkar helt enkelt inte med mig...

Min man är den bästa jag vet för det mesta, visst vi ryker ihop

(jag ryker ihop och han har världens längsta tålamod och har aldrig höjt rösten till mig någonsin faktiskt) och blir mitt bollplank och jag har vänner på nätet mest på adnra sajter, i telefonen och så ibland. Men min bästa vänner är nog ändå vår ena hund Cockerhannen som bokstavligen kliver upp i min famn och kramar mig när jag  är ledsen. Min so nso mringer nästan varje dag oc hanser att ja gminnsan öär den enda so mfullt ut förstår honom (Ja herregud stackars barn, inte konstigt, han är ju som en kopia av mig mentalt fast en karl. ^^:S Vojne vojne!)

Och så denna bloggen som låter mig skriva av mig, så jag åtminstone får en lugn oas litet då och då i vardagen sedan utanför nätet.

Du skriver jag är en stark kvinna, fast det känns sälllan så numera... Visst jag har inte kastat in handuken helt, men gud ska veta det är frestande stupalöst...Men jo, litet stark är jag nog som inte ger upp, för visst det vore det betydligt enklare hlet klart...

Nu ska jag spela kort med min man som kom hem från idoluttagningen, tyvärr kom han inte vidare i år.

//Vi kan kalla mig Nanna

Ajvar Relish är min nya favorit veganprodukt!

Jag har den till pastasås.

Brer den på smörgås

Har den i soppar

istället för ketchup som krydda

Ajvar relish är litet mer matig och kletig än ketchup,

och så har den MYCKET mera smak.

Finns i olika styrkor, själv föredrar jag den som är mild, för

jag gillar inte mat för starka kryddor.

//Vi kan kalla mig Nanna

Så enkel, så billig och supergod!

Ingredienser:

1 burk Ajvar relish (paprika mosad på burk står i hylla där tomatsåser och oliver står)

1 paket valfri grädde (jag använder Alrpos soyagrädde)

1. Kilcka i så mycket Ajvar relish i en gryta som du behöver till en portion ca ½ burk eller om ni är flera.

2. Häll i grädde som du själv väljer hur mycket du vill ha.

3. Koka upp! Färdigt att servera!

Passar yperligt till rykande het färdigkokt pasta (själv tycker jag bäst o spagethi och bandspgethi i olika former)!

Bon appetit!

/Vi kan kalla mig Nanna

Det fattades bara det också...

Nu har jag ont i halsen med, vilket betyder att jag nog fått

kasst imunförsvar igen...SKIT!

Förra sommaran låg jag med 3½ penecelinkur, sista penecelinkuren var på 21 dagar....Orka? Nä!

Jag blir skitsjuk av vanlig förkyling , först sätter det sig i halsen sedan vandrar det alltid ner i lungorna, så jag hotar så jag nästan kräks och kissar på mig!

Blir tvungen att ha alla mina 3 astmasprayer igen (annars tar jag bara 1 när jag mår så bra som jag gjort fram tills nu) + acetylsystein för att om möjligt få upp slemmet i luftvägarna.

Det hade nog varit lättar att åtgärda om jag tålt vanliga betapred(korison)tabletter, men jag får en ovanlig biverkan på dem och blir helt galen aggresiv och jätteförvirrad...urk...står i mina journaler med...Sist jag fickdet låga jsg fastspänd i bälte i nästan

3 dygn på psyk...det är högst ovanligi sverige idag...dubbelurk.

Huvva!

Hoppas jag slipper bli så där passens sjuk igen!

//Nanna

Det tog en stund men sedan släppte de värsta symptomen.

Hm...det är märkligt det här med kärlkrampskänningarna, för

det verkar vara ren kramp i kärlen & inte förkalkning och igenkläggning av skit. Det förekommer i en del reumatiska skov med kramper i kroppen och kärlen exempelvis vid SLE där både

SS (som de starkt misstänker jag har) och fibromyalgi(som jag

har konstaterad) ofta ingår. Då har man också massor med

problem ofta med huden som jag har, hormonrubbningar förekommer också och ofta högt blodtryck som jag också har.

Hm...ja man undrar verkligoen som en flundra...

Ska sova på saken nu!

Imorgon lär jag bli själv mestadelen av dagen.

Maken ska gå på Idoluttagningarna i vanlig ordning...

Han ska sjunga Bowies-Life on Mars

Jag har lovat ha mobilen med i byxfickan och snöret till headsettet hängande om halsen, så jag lätt kan ringa 112, vid nödfall. Måtte jag slippa det, för jag avskyr att åka in ensam,

för då kör de oftast över mig värre, än när min man är med.

God natt dagboken, vi syns imörn!

Tack för att du stått ut så tålmodigt med allt mitt gnatande och tjatande idag! Tack vare dig så är alla krämpor och lyten litet lättare att bära för mig! Jag har till och med skrattat en hel del idag imellan varven!!:/

//Vi kan kalla mig Nanna

Jag är övertygad om att jag har kärlkramp...

Skit med! För det händer alltid när jag är FÖR mätt

precis som det står att kärlkramp gör i läkarböcker.

Läkarna säger alltid att jag är för ung för att ha kärlkramp

( 35 år då). Men kommunen jag bodde i innan när jag hade trygghetslarmet pga alla mina otaliga reumatiska skov, trodde

med att jag har kärlkramp. 

Jag har ett litet konstaterat blåsljud på hjärtat, och det visar

en lätt avvikelse på mitt EKG ibland...Men hjärtröntgen visade inget farligt.

Jag är kraftigt överviktig, med hormonfel och utreds för alvarligare aotoimunsjukdom kopplat till reumatism förutom

min konstaterade Fibromyalgi då.

Jag har ett pågående reumatiskt skov, som påverkar mig med psykossymptom, ökad törst, uttorkade slemhinnor. Massor av

finnar på kroppen, massa sår i hårbottnen, lätt feber och ökad trötthet.

Har nyss ätit middag och har den där svidande känslan runt

hjärtat som strålar ut i armarna, som jag inte vet vad det är,

men som jag gtror är kärlkramp.

Huvva!

Psykologen sa hon skulle prata med psykläkaren att min vårdcentralsläkare vägrade göra något utan att få veta via psykläkaren att han också sa att jag mycket möjligt kan ha

Cushings sjukdom. vårdcentralsläkaren struntade i att jag är övertygad om att mina njurar fungerar dåligt eftersom jag

har massivt mycket vatten i kroppen som inte ens försvinner

när jag tar mina vätskedrivande mediciner. Närå, hon gick på

sememter i två veckor och jag fick ingen tid fören den 13 Maj. Tjena mittbena, jag hinner ju fan dö innan dess! (inte mig

emot i och för sig...)

Jag har högt blodtryck från och till, hormonrubbning, ingen

mens sedan flera månader pga hormonfelet, skäggväxt, psykisk påverkan och jag samlar vätska i kroppen som västa vattenflaskan, som vägrar gå ner trots 120 mg Furix retard (långtidsverkande, vätskedrivande och blodtryckssänkande medicin), med mera, med mera. Ändå säger vårdcentralskärringen att det nog inte är något alvarligt fel med mig. Att det nog bara är biverkningar på psykmedicinerna och överviktens fel...suckar tungt. Ja för fan

klart det är mitt eget fel och att jag får skylla mig själv, vuxna människan so miten vet bättre!GAAAAAAAH!!! Sliter snart mitt

hår från roten, bokstavligt talat! 

För helvete, varför inte neka mig sjukvård helt för att jag är

fet, då för fan kärring!!!!!GAAAAAHHH!!

Ni skulle bara veta hur diskriminerande läkare är mot oss överviktigt! Eller föresten, det skulle ni nog inte alls, för det

är fan rent bedrövligt faktiskt!!*surar nu*

Jag blir väldigt ofta hemskickad med orden att fettman är det

som gör mig sjuk. So what, kanske det är, men jag behöver ju

för fan hjälp för att ja gär sjuk ändå!!!!

En gån var det till och med en ung kvinnlig läkare på akuten som

sa det rätt ut till mig att om jag inte hade varit så överviktig så hade hon lagt in mig på en avdelning. Men just på grund av övervikten så struntade hon i det och skickade hem mig. Som straff för att jag inte är kvinna nog att kunna kontollera mitt ätande då eller????? Gissa om jag var ledsen att jag inte spelade

in hennes ord där och då, och sedan anmälde henne i efterhand. För det lär inte stå med något om det i några journaler

givetvis, så dumma är de inte läkarna ju...!

Huvva nummer 2!

Nu ska jag dricka en massa vatten. För det skumma i mina reumatiska skov, eller vad fan det nu må vara? Det värsta  är att samtidigt som jag samlar vätska i kroppen och blodtrycket skjuter i höjden och jag får feber, så har jag också vätskebrist, om de kikar på mina blodprover, och  jag är konstant törstig 24/7. Så jag ska se om det hjälper om jag

dricker en massa och så ska jag ta en lugnande tablett

egentligen mot stark ångest, men det är också muskelavslappnande, så får vi se om det hjälper?

Mitt konstaterade homonfel som jag inte kommer ihåg just nu

var det heter innebär att jag har för mycket manliga

testosteroner(märks på humöret om inte annat!Vojne vojne!)

och för litet kvinnliga östrogener. Jag har också konstaterat

för mycket äggblåsor på mina äggledare som ofta också är

fallet. Det syns också på hormonella blodprover, och det är också det som gör att jag har ökad hårväxt i ansiktet(ser verkligen ut som skäggiga damen just nu...bläääääää!) Min gynekolog sa att

det hormonfelet gör att det är oerhört svårt för mig på egen

hand att hålla vikten. Intre svårt att gå ner, nä snarare lättare än för andra men...här kommer det stora MENNET...gaaaaaah

 När man mår dåligt psykiskt  så har man inte kontroll på sitt ätande och överäter och går då också upp i vikt mycket lättare än övriga befolkningen.

Skit med! Varför kan jag inte få vara äckligt normal, utan en

massa sjuka symptom? Som min man som inte ens hade besökt

sin egen vårdcentral de fem åren han hade bott här innan jag flyttade upp. Fy sören vad orättvist! en annan är Vip-gäst både

där numera och på aktuen och på psyk med för den delen.

Läskigt värre, men väldigt sant...

En Arg, vemodig, och mycket ledsen och övergiven människa, inom sjukvården i Sverige av idag...pga min övervikt...

//Nanna