Jag mår bättre men långt ifrån helt oki.

Min son är uppe och tack och lov äntligen vi har inte

setts på hela sommaren pga min dfåliga psykiska hälsa

(jag vill att han slipper se mig då för jag är trots allt rädd om honom ju). Och han e så go för han uppskattar mitt sällskap

även när det innebär liggandes halvsovandes i sängen periodvis.

Han kom i Torsdags och blir kvar tills nästa torsdag.:))))

Min man är på något födelsedagsfirande norr om var vi bor, de skulle visst ta tåget dit. Han lär inte vara hemma här fören på seneftermiddagen imorgon.

Då ska jag iväg till en av mina bästa väninnor och bara njuta av hennes sällskap, hon har varit bortrest länge.

Så e det så blir det.

Jag har en massa motstånd till att ta mig utanför lägenheten

fortfarande, men det går hyfsat ändå. Med musiken i öronen

fixar jag att åka kollektivtraffiken men svetten lackar alltid

litet av panikångest då...

Jag tar hundarna en gång per dag varje vardag och kommer

på avtalade möten med öppenvården både via psykitrin på landstinget och via kommunen.

På måndag börjar jag min arbetsträning för oss med psykiskt funktionshinder. Ska bli jätteskoj jag ska börja med två halvdagar måndag och fredag bestämde vi!:)

Jag ska börja med att göra legoarbeten som innebär sitta och stoppa i vykort i kuvert sedan i plastficka och tillsluta med ett klistermärke. Lagom enkelt att starta med.

//VH men vi kan kalla mig Nanna