...från sjukhuset äntligen efter 2 månader, fattar inte hur jag orkat ...men ändå.

Det är tufft att sitta hemma själv dagarna igenom igen, men fan så mycket bättre än med trevliga människor inspärrad på psyk.

Så mycket söndriga människor man blir kär i, vissa kommer jag träffa som vänner efteråt.

Andra blir nya minnesfragment som bakåt i livet kvar i  mitt minne.

Har bokat upp mig med fika med minst två personer förmodligen tre nästa vecka och det spritter till i kroppen när jag tänker på det.Fikade med en vän  här hemma någon timma idag.

Men ensamheten i lägenheten är extremt dryg för övrigt...

Förutom när folk messar eller som idag då Conta ringde en lång stund. Han e för go min internetbror, som blivit nära vän även IRL via telefonen. Vem vet , framöver i tid oc hrum kanske vi träffas?

En hel drös på bröllopet förrra våren i pingst var internetvänner till mig, jag kände dem väl men vissa av dem hade jag itne ens träffat IRL ändå kom de på bröllopet, det säger en hel del tycker jag *skiner glatt vid det minnet*

//Vi kan kalla mig Nanna