(Beskrivning: Dikten Kunde handla om mig själv,

förr om åren...Men handlar om någon jag älskar

väldigt mycket i min nähet!)

Jag är rädd för det mesta i livet

Rädd för, för mycket eller för litet känslor

Rädd för likgiltighet och apati

Rädslorna krymper min värld

Jag blir så instängd och avtrubbad

Vill inte bo i en trång klaustrofobisk

glasbubbla mer, utan nå ut och

 börja leva fulllt ut istället.

Min största rädsla är att förlora kontrollen

på mig själv, bli galen elller att det

som redan finns runt om mig faller sönder

i bitar och trasas sönder ännumera.

Tyvärr så gör glasbubblan och de fobiska rädslorna

mig känslomässigt avtrubbad ofta , så gott som dagligen

och gör mig handiakppad i vissa relationer med människor

Jag har egentligen aldrig haft kontrollen

 öever mitt liv. Rädslorna har styrt mig

hela tiden, och krypmt mitt vardasgsleverne.

Det är dags att ta klivet ut i livet

nu och börja våga vara mera movidg modig

trots fobierna att kanske misslyckas ibland.

//VH men vi kan kalla mig Nannna

Det kunde varit betydligt mycket sämre.

Helg på tvång på psyk...*Dubbelurk*

Så jag klagar inte alls, tvärtom

njuter jag av dagen som den kommer

just nu i varje andetag och sekund!!

//Vi kan kalla mig Nanna

ps.Kommer att ta det vääääldigt lugnt, vilket innnebär liten tid vid datorn men dock litet för jag har saknat det!.ds