...visst visste jag att jag hadde SS=sjögrens syndrom...

..men jag hoppades ju inners inne att jag hade fel!

det hade jag inte som vanligt...

Jag kånkar omkring på:

1.insatbil personlighetsstörning=borderline

2.manodepresiv=bipolär

3.hormonfel

4.fibromyalgi och

5.sjögrens syndrom

6.lätt blåsljud på hjärtat

7.problem med högt blodtryck i perioder

förutom övervikten då...

De flesta av dessa diagnoser är svåra att bota, vissa av dem går det

inte att bota. De måste man lära sig leva med, Skitsvårt för mig iallfall.

Hur lär man sig acceptera att man förmodligen aldrig blir den man var?

Att man orkar mycket mindre tryck än de fleasta människor gör.

Att jag nog eventuellt aldrig kommer ut på ett vettigt arbete någonsin

mera vid 35 års ålder.

Svår frågor och faktum eller hur?!.

Jag är rätt låg gråter mycket ser flashbacks från när jag mått som bäst

och hade styrkan litet kvar.Det är där jag vill va...

Inte här med heltäckande diagnoser som tar bort min egen personlighet.

Ofta känner jag inte igen mig alls...den jag blivit är inte den jag var alls...

Jag har förlorat mycket vänner på vägen sista åren...

Ingen som säjer rakt ut att de inte vill eller orkar umgås med mig, men

den tysta telefonen och brist på att folk frågar om vi ska hitta på något

säger ju sitt tydliga språk ändå så ju.. 

Jag är mest känd som ett personnummer i ett journalsystem

av en jobbig patient som ställer krav på sin vård.

En sådan som vågar kräva rätt behandling så vården har ofta

mobbat mig i journalföring etc...

Hm...fast jag hade rätt...

Men jag önskar ändå att de hade haft rätt att jag bara inbillade mig

och överdrev allt som de sa.

För Sjögrens är en knepig sjukdom som inte går att bota och få mediciner

som kan lindra sjukdomen med.

Så e det.

Nu ska jag vila igen, helt slut bara av att skriva detta här.

//VH men vi kan kalla mig Nanna

med min goa vän Roffe:)

Skönt att se landet och att se att han kämpar på trots att hans fru

gick bort hastigt för två och en halv vecka sedan.

Vi käkade på vägen hem och han insisterar alltid med att betala för mig med.(käner mig så bortskämd då ju)

Min väninna hade landet jag var där mycket förra sommaren men sedan dog hennes man och hon har sålt sitt lantställe nu. Så för mig är det en ynnest att få trampa där det är litet tystare än slamret från bilarna i stan!:)

Det kommer fler turer ut dit, då sover jag nog över med kan jag tro.

Min man e itne lika intresserada v lugnet på landet så han stannade hemma idag.

och så är det ju os det älskar han!

//VH men vi kan kalla mig Nanna

Jag ska med en vän. Hans fru gick bort helt plötslig för ett par veckor sedan

och han har träffat mycket vänner för att slippa sorgen själv. Tycker jag är jättesunt ju!

Jag har inte ens gråtit för det ännu, för det är helt overkligt för mig...

Känns som hon är på semester och kommer hemm strax.

Det höll min vän med om att det kändes som också.

Så vi ska ut till hans landet och käka något ute på vägen hem från landet:)

Vi brukar luncha ihop ibland, och han insisterar alltid på att få lov arr bjuda mig.

Jag frågade om han verkligen orkar med en pladdrig konstantt-alande Nanna.

Då skrattade han faktiskt till litet och sa som han alltid säger:-Då slipper jag babbla en massa så kan jag bara lyssna på ditt pladder!:) He he

Så skönt att höra att hans sjuka humor är intakt trots allt (de var gifta i 26 år,

så det är tufft för honom!)!

Så konstigt när någon som knappt fyllt 60 år går bort så där hastigt.

För jag tycker man åtminstone borde få bli 90 år först eller hur?

//VH men vi kan kalla mig Nanna

Jo för jag känner mig som en i mängden som jobbar

på det nya dagcentrat jag börjat!:)

Visserligen mår vi alla i perioder dålig mentalt, och alla har vi

ett bagage som är där. Men just det gör att stämningen är på

topp och ingen går bakom ryggen och snackar skit eller så.

Det är fler än jag som ser det jobbet som en stor livboj till orka med livet.

Jag mår misserabelt av att gå hemma och uggla, och sociala fobin blir bara hemsk då.

Idag bestämde min kontaktperson där att det är oki för mig att öka antala jobbtimmar- Eftersom jag inte kan utöka nästa månda för då ska ska jag till reumatologen. Så jobbade jag längre idag (jag jobbar måndagar och fredagar så här i början bara.)

Det är en vinst för mig att det var ok för henne. Hädanefter kommer jag gå eftermiddag med till fikat vid  kl 2. :)

Det är en vinst för mig att komma bort och träffa människor!

Ingen mår väl att gå hemma för länge tror jag.

//VH men vi kan kalla mig Nanna 

Jag känner mig meningslös idag

varvar sömnen med gråten

orkar inte med de där dagarna imellan dagligverksamhet

med all trist ensamhet...

Sover tack och lov massor och sömnen läker ju

Tror mina mediciner inte är helt jämna ännu.

Tar tid att ställa in rätt, en del tar det flera år...

På måndag ska jag träffa min nya reumatolog och gå igenom

miljoner frågor och ta blodprover antar jag. Men det kommer

 göras på bästa sjukhuset i hela SVerige så jag känner mig mera

trygg nu iallfall när det gäller det reumatiska.

Nä nu e jag helt slut bara av att skriva detta tillbaka till sängen igen

(Jag har överätit massor och får ångest av att jag år upp fort i vikt igen)

//VH men vi kan kalla mig Nanna

På min dagliga verksamhet, för oss med psykiskt funktionshinder.:)

Trevlig personal som jobbar där, och trevliga medarbetare.

Så skönt man kallas 'arbetstagere' istället för 'brukare' eller typ 'patient'

och lixom bara känna sig som en missplacerad siffra i mängden.

Nu är min man nere i affären jag har beställt litet nya klader på postorder,

svårt att veta om man beställt r'ätt storlek, men spännande och roligt.

Imorgon kommer min psykolog tillbaka från semestern, jag sla vara där

vid 10:00.Känns bra! :) Efter det ska jag fylla på min dosett också.

//Vi kan kalla mig Nanna

Jag mår bättre men långt ifrån helt oki.

Min son är uppe och tack och lov äntligen vi har inte

setts på hela sommaren pga min dfåliga psykiska hälsa

(jag vill att han slipper se mig då för jag är trots allt rädd om honom ju). Och han e så go för han uppskattar mitt sällskap

även när det innebär liggandes halvsovandes i sängen periodvis.

Han kom i Torsdags och blir kvar tills nästa torsdag.:))))

Min man är på något födelsedagsfirande norr om var vi bor, de skulle visst ta tåget dit. Han lär inte vara hemma här fören på seneftermiddagen imorgon.

Då ska jag iväg till en av mina bästa väninnor och bara njuta av hennes sällskap, hon har varit bortrest länge.

Så e det så blir det.

Jag har en massa motstånd till att ta mig utanför lägenheten

fortfarande, men det går hyfsat ändå. Med musiken i öronen

fixar jag att åka kollektivtraffiken men svetten lackar alltid

litet av panikångest då...

Jag tar hundarna en gång per dag varje vardag och kommer

på avtalade möten med öppenvården både via psykitrin på landstinget och via kommunen.

På måndag börjar jag min arbetsträning för oss med psykiskt funktionshinder. Ska bli jätteskoj jag ska börja med två halvdagar måndag och fredag bestämde vi!:)

Jag ska börja med att göra legoarbeten som innebär sitta och stoppa i vykort i kuvert sedan i plastficka och tillsluta med ett klistermärke. Lagom enkelt att starta med.

//VH men vi kan kalla mig Nanna

Jag sover väldigt mycket.

Är ständigt trött.

Men sömn läkare ju,

så jag låter det vara så...

På tisdag ska jag ha ett möte med det stället jag ska

arbetsträna för människor som jag med psykiska problem

som har svårt att komma ut på vanligt arbete!

Ska bli skönt att få göra litet nytta, även om man bara

brukar börja med två halvdagar i veckan först.

//Vi kan kalla mig Nanna